Minusgraderna är här

November har varit en väldigt mulen månad. Jag hörde på radion idag att Stockholm bara hade fått ynka tre soltimmar i november. Borlänge hade fått sju timmar. Hur många vi har fått här i Vänersborg vet jag inte, men inte är det många i alla fall. Förutom att det har varit mulet så har det också varit väldigt milt för årstiden. Några minusgrader har vi knappt sett, men nu har de gjort entré.

I morse när jag skulle gå till jobbet så stod termometern på minus, inte mycket men väl så att man kände att det var kallt. De flesta vet ju att vatten fryser vid noll grader, men ändå tycks man glömma det. Någon halka har vi ju inte behövt bekymra oss om hittills, men nu var det plötsligt isgata på asfalten, och en väldigt lurig sådan om jag får säga det själv. Det syntes inte ens att det var halt, men halt var det.

Jag gick på som vanligt i min egen lilla värld, och så vips så satt jag på marken. Det var inte skönt för svanskotan kan jag säga, och det kommer jag nog att få känna i några dagar. Ni vet hur det känns när man slår sig i svanskotan – den kan ju ömma i flera dagar. Varför har man ens en svanskota liksom, den har ju ingen funktion mer än att man slår i den när man drattar på ändan.

Nåja, jag får sitta försiktig ett tag. Och gå försiktigt i fortsättningen!